Pastorns sida

Nu har vi sjungit in våren och vi har eldat upp det gamla. Vi träffades och hade pajknytis i kyrkan. Sedan gick vi ner och lyssnade på kör, talare och tittade på när brasan på stenpiren tändes. Det var en trevlig samling. Vi samlades igen i kyrkan för att dricka kaffe och ha en avslutande andakt.

En speciell afton, då man eldar upp allt gamla bråte, och kvistar efter vintern som har kommit fram. Vi eldar upp det gamla, för att få en nystart på livet. Det gamla har blivit aska. Men askan innehåller så mycket näring som kan göra att det nya kan växa fram. Vi ska elda, men vi får inte glömma askans näring. Det är askan som föder de nya som växer. Det är som den Baptistiska församlingen gick igenom när de tog beslutet att riva det gamla Tabernaklet. Att riva det gamla för att bygga det nya. Många kanske känner att allt det gamla bara glöms bort om man river det gamla. Att man tar bort allt. Men, det handlar inte om att soppa bort allt när man bygger nytt. Titta bara på Marieborgskyrkan. Där finns pelare i ungdomsvåningen som stod och höll upp läktaren i Tabernaklet. Skylten finns inmurad i väggen. Bakom finns en tidskapsel som innehåller ting från året det byggdes. Så det gamla finns kvar i det nya. Det är så vi måste bygga. Med det gamla, men i en ny form. För när man eldar och tar hand om askan, så tar man med sig all den näringen som det gamla hade och det föder det nya. Man får inte sopa bort askan så det går till spillo. Vi måste ha med det gamla för att det nya ska kunna växa sig starkt och stort. Vår aska som ger oss vår näring är Jesus Kristus. Han dog, och uppstod. Han blev aska och uppstod igen. Jesus Kristus visar oss med sitt liv hur vi ska kunna komma framåt med församlingens liv. Vetekornets lag. Om det inte faller i marken kommer det aldrig att gro.

Det viktigaste vi kan ta med oss idag från 50 år sedan är att vi kan bygga nytt, men med näring från det gamla. Det modet som Baptistförsamlingen visade genom sitt beslut, visar även att de såg på framtiden med hopp. Hoppet som är så viktigt för att vi ska våga satsa på att bygga nytt. Att göra på nya sätt för att föra fram vårt centrala budskap, som är Jesus Kristus evangelium. Att genom olika sätt föra fram de goda nyheterna i mysteriet med Jesus Kristus offer. Det som är det innersta i vår tro. Så när vi tror fullt ut på att Jesus Kristus är det vi kan bygga på, så ger det hopp, som ger modet att förändra för att möta det nya samhälle som växer fram. Men, aldrig får vi inte glömma att vi även ska vara världens salt. Det är vi som ska sätta smak på det som annars blir så fadd, så smaklöst. Vi måste också visa på ett alternativt sätt att leva sitt liv på. Det liv som vi baserar på Jesus Kristus.

För, följer du Jesus Kristus kommer ditt liv alltid bli färgat och saltat av Jesus Kristus. Då får du möjligheten att ge färg och smak till livet som annars verkar så grått och smaklöst.

Det jag vill förmedla är just att det finns hopp. Det finns alltid hopp i framtiden. Det finns ren kärlek hos Jesus Kristus. Än hur mörkt det kan vara så kommer aldrig mörkret att vinna. Ljuset vinner alltid över mörkret. Så minns modet hos Baptisterna som vågade ta beslutet att riva det gamla och med det gamla bygga nytt. Modet till att bygga den nya församlingen med Metodister och Missionsförbundet 1986.
Låt oss vara modiga.

Vid pennan
Pastor Björn